För första gången i mitt liv har jag crawlat i öppet vatten. Det var så grymt härligt!
Malin och jag åkte till Hellasgården. Solen stekte och vattnet var... Friskt!
Malin och jag åkte till Hellasgården. Solen stekte och vattnet var... Friskt!
Det var lite kallt först men efter par minuter var det super. Vi badade lite runt bryggan för att känna på, och sen simmade vid ut till den närmsta kobben. Där pausade vi någon minut och sen simmade vi till bryggan på andra sidan sjön.
När vi sen kom tillbaka till samma kobbe igen var jag snurrig i pallet. Malins teori var att jag skulle prova öronproppar. Värt ett försök. På kobben satt vi och pratade och solade ett tag. Sen rundade vi en boj och tog oss hem. Det tog typ en timme, tror jag.
Inga kallsupar
Teknikmässigt var det till en början som att ta fem steg tillbaka. Jag spände skuldrorna och drog upp huvudet och sprattlade lite med fötterna. Och så tänkte jag på äckliga brugdar och sälar som jag hört ska vara vanligt i svenska insjöar, och det var lite läskigt. Annars gick det över förväntan. Inga kallsupar, panik eller kramp.
Vi pratade om det där med träning och tävling. Jag tror att det var Anja Pärson som sa att för att tävla måste du älska att träna. Idag var ren och skär kärlek!
Dagens simtur var typ som att vandra Kungsleden. Målet var ovesäntligt, det var resan som var upplevelsen. Det är fan det här det handlar om!
En övermäktig transport
Efter simningen bytte vi om till våra löparkjolar och sprang runt sjön. Det var väldigt mycket klippor, rötter och brant. Mer klippklättring än traillöpning ibland. Men fan vad vackert det var.
Vi sprang förbi några old ladies med stavar som ropade att vi var spänstiga, och det kändes verkligen så! Känslan idag var att jag var STARK. Så extremt skönt för självförtroendet!
Det är liksom så jävla övermäktigt att känna att man kan transportera sig över land och vatten. Det låter kanske klyschigt. Men det kändes liksom... starkt.
När vi sen kom tillbaka till samma kobbe igen var jag snurrig i pallet. Malins teori var att jag skulle prova öronproppar. Värt ett försök. På kobben satt vi och pratade och solade ett tag. Sen rundade vi en boj och tog oss hem. Det tog typ en timme, tror jag.
Inga kallsupar
Teknikmässigt var det till en början som att ta fem steg tillbaka. Jag spände skuldrorna och drog upp huvudet och sprattlade lite med fötterna. Och så tänkte jag på äckliga brugdar och sälar som jag hört ska vara vanligt i svenska insjöar, och det var lite läskigt. Annars gick det över förväntan. Inga kallsupar, panik eller kramp.
Vi pratade om det där med träning och tävling. Jag tror att det var Anja Pärson som sa att för att tävla måste du älska att träna. Idag var ren och skär kärlek!
Dagens simtur var typ som att vandra Kungsleden. Målet var ovesäntligt, det var resan som var upplevelsen. Det är fan det här det handlar om!
En övermäktig transport
Efter simningen bytte vi om till våra löparkjolar och sprang runt sjön. Det var väldigt mycket klippor, rötter och brant. Mer klippklättring än traillöpning ibland. Men fan vad vackert det var.
Vi sprang förbi några old ladies med stavar som ropade att vi var spänstiga, och det kändes verkligen så! Känslan idag var att jag var STARK. Så extremt skönt för självförtroendet!
Det är liksom så jävla övermäktigt att känna att man kan transportera sig över land och vatten. Det låter kanske klyschigt. Men det kändes liksom... starkt.