Nu blir det dramatiskt i triathlonbloggen. Häng med på Theresia Viskas känslomässiga bergochdalbana i Mörbybadets bassäng.
Nu är jag inne på min sjätte vecka i min crawlkarriär. När jag tittar i backspegeln kan jag säga att jag faktiskt har lärt mig en hel del. Men på senaste Vattenfall World Triathlon Stockholm-simträningen på Mörbybadet kändes det ändå hundra procent....
Nu är jag inne på min sjätte vecka i min crawlkarriär. När jag tittar i backspegeln kan jag säga att jag faktiskt har lärt mig en hel del. Men på senaste Vattenfall World Triathlon Stockholm-simträningen på Mörbybadet kändes det ändå hundra procent....
...käpprätt åt helvete!
Med ridningen har jag haft det så att jag har ridit för en bra tränare hemma. Men åtminstone en gång per år har jag åkt iväg till ridsportmeckat Strömsholm och ridit för Sveriges bästa tränare på verksamhetens egna skolhästar. På det sättet har jag fått stämma av hur långt jag har utvecklats sen förra gången, plus lära mig massa nytt. Jag tänker att simningen och träningarna för Vattenfall World Triathlon Stockholm fungerar på samma sätt.
Med ridningen har jag haft det så att jag har ridit för en bra tränare hemma. Men åtminstone en gång per år har jag åkt iväg till ridsportmeckat Strömsholm och ridit för Sveriges bästa tränare på verksamhetens egna skolhästar. På det sättet har jag fått stämma av hur långt jag har utvecklats sen förra gången, plus lära mig massa nytt. Jag tänker att simningen och träningarna för Vattenfall World Triathlon Stockholm fungerar på samma sätt.
Förra gången på Mörbybadet var superkul. Jag var så nöjd över att vara helt grön på crawl och skrattade åt att jag bensparkade så långsamt att jag formligen drev in i bassängkanten och fick putta ifrån mig med handen för att överhuvudtaget komma vidare.
"Kände hur tårarna började bränna"
Efter uppvärmningen skulle vi göra bensparkar igen. Glad i hågen satte jag igång. Med stolt hållning och blicken ner i botten insåg jag att även denna gång gick det äckligt långsamt. En simkamrat plogade förbi i innerfilen och min frustration växte lavinartat. Jag kände hur tårarna började bränna när jag ännu en gång drev in i bassängkanten och fick putta ifrån mig med handen för att komma vidare. Av en ren slump lyckades jag driva mot kortändan av bassängen där dem andra stod samlade. Innan jag hann få av mig simglasögonen och ursäkta mig sa en simkompis att jag blödde från näsan. Pest och helvete! Svärandes leviterade jag upp ur bassängen och låste in mig på toaletten och bölade som ett barn samtidigt som blodet rann ur näsan.
På cykeln hem sorterade jag mina tankar. Jag vill så himla gärna kunna simma bra. Jag har en så fin målbild av hur jag simmar i öppet vatten. Nu blev jag galet besviken över att inte märka någon skillnad.
Men medan jag cyklade förbi Bergshamra tänkte jag på alla åren på hästryggen. Perioder då jag har varit som mest frustrerad har varit då jag har varit på väg att lära mig något. Ungefär som småbarn som lär sig prata och blir arga när de inte kan göra sig förstådda. Så är jag. En småunge!
"Kände hur tårarna började bränna"
Efter uppvärmningen skulle vi göra bensparkar igen. Glad i hågen satte jag igång. Med stolt hållning och blicken ner i botten insåg jag att även denna gång gick det äckligt långsamt. En simkamrat plogade förbi i innerfilen och min frustration växte lavinartat. Jag kände hur tårarna började bränna när jag ännu en gång drev in i bassängkanten och fick putta ifrån mig med handen för att komma vidare. Av en ren slump lyckades jag driva mot kortändan av bassängen där dem andra stod samlade. Innan jag hann få av mig simglasögonen och ursäkta mig sa en simkompis att jag blödde från näsan. Pest och helvete! Svärandes leviterade jag upp ur bassängen och låste in mig på toaletten och bölade som ett barn samtidigt som blodet rann ur näsan.
På cykeln hem sorterade jag mina tankar. Jag vill så himla gärna kunna simma bra. Jag har en så fin målbild av hur jag simmar i öppet vatten. Nu blev jag galet besviken över att inte märka någon skillnad.
Men medan jag cyklade förbi Bergshamra tänkte jag på alla åren på hästryggen. Perioder då jag har varit som mest frustrerad har varit då jag har varit på väg att lära mig något. Ungefär som småbarn som lär sig prata och blir arga när de inte kan göra sig förstådda. Så är jag. En småunge!
Aldrig i livet att man ger upp då, eller hur? Jag ska fixa det här, så är det bara!
Jag har anmält mig till fortsättningskursen. Dessutom vore det grymt med någon privatlektion ibland. Och så vill jag filma när jag simmar och se vad jag kan lära mig av det.
Nästa gång jag simmade fokuserade jag på det roliga. Jag drog på mig simfenorna och körde så jag planade! Hurra! En kille i banan bredvid varvade mig, trots min tillfälliga mutation. När vi började prata jämförde vi mina fenor mot hans fötter. Och dra mig baklänges om människan inte hade större fötter än mina fenor! Ibland får en acceptera naturens lagar. Så är det ju bara!
/Theresia
Jag har anmält mig till fortsättningskursen. Dessutom vore det grymt med någon privatlektion ibland. Och så vill jag filma när jag simmar och se vad jag kan lära mig av det.
Nästa gång jag simmade fokuserade jag på det roliga. Jag drog på mig simfenorna och körde så jag planade! Hurra! En kille i banan bredvid varvade mig, trots min tillfälliga mutation. När vi började prata jämförde vi mina fenor mot hans fötter. Och dra mig baklänges om människan inte hade större fötter än mina fenor! Ibland får en acceptera naturens lagar. Så är det ju bara!
/Theresia