Jag sa förut att jag skulle utmana mig själv och köra träningsformer som jag tycker är läskiga. Steg ett blev att träna ihop med Nordic Military Training. Jag anmälde mig till ett gratis prova-på-pass och tog min kompis Rikke i handen och åkte till Östermalms IP en gråmulen kväll.
Det kryllade av entusiastiska yngre medelålders vid fotbollsplanen. Stämningen var hög och jag hade aningens för uppspärrade ögon än vad som anses normalt. Raskt ställde sig alla i olika grupper och jag försökte hänga på. Rikke och jag tog den gruppen i mitten, helt enkelt. Vår ledare var kanske tre-fyra meter lång och hade en väldigt rak rygg och övertygande stämma. Vi skulle göra som han sa. Det budskapet var tydligt och behövde egentligen inte formuleras i ord.
Vi joggade ut från Östermalms IP på ett jävligt rakt led, mot Liljanskogen. Men innan vi hann ge oss in i skogen blir vi beordrade att stanna och lägga oss ner och göra armhävningar. Wooooot? Mitt på gångvägen liksom! Vi hade en old ladie med hund, ett par cyklister och ett hästekipage som alla tittade storögt på oss.
Ehe he he... Det är här min feghet kommer in. Jag tycker det är jävligt pinsamt. Jag vet att jag är töntig och fåfäng. Men så är det. Dessutom förundras jag och är lite avis på gruppen som är så övertygade att de inte ifrågasätter. Snacka om stark grupptillhörighet och fokus på sin uppgift!
Inte jämfört med valnötsskinkan
Vi joggar vidare och plötsligt blir vi beordrade att para ihop oss. Jag hamnade med en man som hade skinkor som tydligt skulle kunna användas för att krossa valnötter med. Alla paren ställde sig vid varsina träd. En i paret skulle sätta sig ner på marken och krama om trädet så hårt den kunde, medan den andre försökte lyfta bort sin partner. Jag fick börja som trädkramare.
Jag försöker ofta vara ödmjuk men jag tycker ändå att jag är rätt så stark. Jag väger nästan 70 kilo och kan göra ett par armhävningar (eller vad mäter man styrka i? Jag vet inte!) Men fuck nej. Inte jämfört med valnötsskinkan. I shit you not, han lyfte bort mig ungefär 15 gånger. Dessutom började han hela leken med att grabba tag under mina armhålor och (av misstag) ta ett redigt tag runt mina bröst samtidigt som han lyfte upp mig i luften.
Jag lyfte upp honom i luften.... Ingen gång! Men jag skrek, svor och tog i så jag nästan fick framfall. Men valnötsskinkan satt fast.
Sen fortsatte hela passet i liknande stil. Det var skitjobbigt. Men det var inte riktigt min grej. Vid ett tillfälle gjorde vi en 60-100 burpees och jag fattade inte den grejen. Det skulle gå fort och det blev riktigt jävla slarvigt.
Skrek lite svordomar
Ärligt talat. Det SER hårt ut med officerare med sammanbitna läppar som står vid ett lerigt dike i regnet och beordrar kontorsråttor att göra burpees. Men for real, om du har gått på ett gruppass på gymet med en leende instruktör i toffs och neontajts kanske du inte har blivit så rädd till att börja med. Men när de där jäkla gittorna laddar på skivstängerna och börjar göra långsamma, låga knäböj på bosuboll - då fattar du ju vem den riktiga chefen är!
Passet rundades av med korta löpintervaller där jag levererade och kunde ta mig hem med ett riktigt bra självförtroende. Jag blev hög på endorfiner, skrek lite svordomar och fick lera mellan skinkorna. Om du frågar mig är det grundkriterierna för en lyckad kväll.
Nordic Military Training är öppet för alla på alla nivåer, och de är reko. Jag är glad att jag testade. Man ska ta hål på myterna kring såna där hajpade träningsformer, om man som jag tyckte att det verkade lite läskigt till att börja med. Det var en riktig upplevelse att träna med dem och jag är glad att jag gjorde det ihop med min starka kompis Rikke.
/Theresia
Vi joggade ut från Östermalms IP på ett jävligt rakt led, mot Liljanskogen. Men innan vi hann ge oss in i skogen blir vi beordrade att stanna och lägga oss ner och göra armhävningar. Wooooot? Mitt på gångvägen liksom! Vi hade en old ladie med hund, ett par cyklister och ett hästekipage som alla tittade storögt på oss.
Ehe he he... Det är här min feghet kommer in. Jag tycker det är jävligt pinsamt. Jag vet att jag är töntig och fåfäng. Men så är det. Dessutom förundras jag och är lite avis på gruppen som är så övertygade att de inte ifrågasätter. Snacka om stark grupptillhörighet och fokus på sin uppgift!
Inte jämfört med valnötsskinkan
Vi joggar vidare och plötsligt blir vi beordrade att para ihop oss. Jag hamnade med en man som hade skinkor som tydligt skulle kunna användas för att krossa valnötter med. Alla paren ställde sig vid varsina träd. En i paret skulle sätta sig ner på marken och krama om trädet så hårt den kunde, medan den andre försökte lyfta bort sin partner. Jag fick börja som trädkramare.
Jag försöker ofta vara ödmjuk men jag tycker ändå att jag är rätt så stark. Jag väger nästan 70 kilo och kan göra ett par armhävningar (eller vad mäter man styrka i? Jag vet inte!) Men fuck nej. Inte jämfört med valnötsskinkan. I shit you not, han lyfte bort mig ungefär 15 gånger. Dessutom började han hela leken med att grabba tag under mina armhålor och (av misstag) ta ett redigt tag runt mina bröst samtidigt som han lyfte upp mig i luften.
Jag lyfte upp honom i luften.... Ingen gång! Men jag skrek, svor och tog i så jag nästan fick framfall. Men valnötsskinkan satt fast.
Sen fortsatte hela passet i liknande stil. Det var skitjobbigt. Men det var inte riktigt min grej. Vid ett tillfälle gjorde vi en 60-100 burpees och jag fattade inte den grejen. Det skulle gå fort och det blev riktigt jävla slarvigt.
Skrek lite svordomar
Ärligt talat. Det SER hårt ut med officerare med sammanbitna läppar som står vid ett lerigt dike i regnet och beordrar kontorsråttor att göra burpees. Men for real, om du har gått på ett gruppass på gymet med en leende instruktör i toffs och neontajts kanske du inte har blivit så rädd till att börja med. Men när de där jäkla gittorna laddar på skivstängerna och börjar göra långsamma, låga knäböj på bosuboll - då fattar du ju vem den riktiga chefen är!
Passet rundades av med korta löpintervaller där jag levererade och kunde ta mig hem med ett riktigt bra självförtroende. Jag blev hög på endorfiner, skrek lite svordomar och fick lera mellan skinkorna. Om du frågar mig är det grundkriterierna för en lyckad kväll.
Nordic Military Training är öppet för alla på alla nivåer, och de är reko. Jag är glad att jag testade. Man ska ta hål på myterna kring såna där hajpade träningsformer, om man som jag tyckte att det verkade lite läskigt till att börja med. Det var en riktig upplevelse att träna med dem och jag är glad att jag gjorde det ihop med min starka kompis Rikke.
/Theresia