Mitt självförtroendeprojekt fortgår. Nästa steg med att utmana mig själv med läskiga träningsformer var att testköra en kväll med Team Nordic Trail, TNT. Jaaaa, vad fan! Det är väl inget läskigt, tänker du. Vem som helst kan väl springa intervaller?
Men nääääe, jag tycker att det har varit lite skräckinjagande. När jag har sprungit Night Trail Run och Tjur Ruset har jag sett tjejer i TNT tröjor och de har haft snygga starka hästlår och matat på som maskiner. Dessutom läser jag en hel del om TNT i sociala medier så jag har byggt upp någon form av bild av dem som ett coolt gäng som jag gärna skulle vilja hänga med men är för feg för att fråga.
Och så var det ju så att jag lovade mig själv att göra läskiga saker, så jag anmälde mig till en provträning. Väldigt okomplicerat faktiskt! Bara att fylla i namn på hemsidan och glida till träningen.
Det var många damer och herrar som hade samlats på Östermalms IP. Nästan alla var kontaktsökande och log. Stefan och jag hamnade i medelgruppen som skulle springa upp och ner för en liten skidbacke i Liljanskogen. Det var ett bra gäng med många starka löpare i gruppen. Med oss hade vi två instruktörer som gav uppgifter och bra tekniktips. De som gick upp för backen blev glatt peppade att ta små korta steg och använda armarna mer. Vi sprang egna vägar upp för backen så det blev ingen jämförelse utan enbart fokus på sig själv och den egna träningen. Det var inte bara träning att springa uppför utan vi gick även igenom tips och trix för att springa snabbt nerför. Ut med flygplansarmarna för att hålla balansen i trailen, trippa på tå och våga luta mig framåt. Det var läskigt, men på ett kul sätt.
Stefan var lite mer anti än vad jag var. Han är en sån där seg jävel som bestiger berg och klurar ut reptekniklösningar i omöjliga klättersituationer. Han brukar säga att när det verkligen gäller - när du står ensam på berget - då har du bara dig själv att lita på. Och då gäller det att du är stark mentalt och kan prestera hårt på egen hand. Men jag är mer öppen för att träna i grupp och rycks gärna med av andras energier. Jag blir starkare av att se andra kämpa. Jag tyckte det var superkul att träna med TNT. De var bussiga, proffsiga och ödmjuka. Inte alls läskiga!
Och så var det ju så att jag lovade mig själv att göra läskiga saker, så jag anmälde mig till en provträning. Väldigt okomplicerat faktiskt! Bara att fylla i namn på hemsidan och glida till träningen.
Det var många damer och herrar som hade samlats på Östermalms IP. Nästan alla var kontaktsökande och log. Stefan och jag hamnade i medelgruppen som skulle springa upp och ner för en liten skidbacke i Liljanskogen. Det var ett bra gäng med många starka löpare i gruppen. Med oss hade vi två instruktörer som gav uppgifter och bra tekniktips. De som gick upp för backen blev glatt peppade att ta små korta steg och använda armarna mer. Vi sprang egna vägar upp för backen så det blev ingen jämförelse utan enbart fokus på sig själv och den egna träningen. Det var inte bara träning att springa uppför utan vi gick även igenom tips och trix för att springa snabbt nerför. Ut med flygplansarmarna för att hålla balansen i trailen, trippa på tå och våga luta mig framåt. Det var läskigt, men på ett kul sätt.
Stefan var lite mer anti än vad jag var. Han är en sån där seg jävel som bestiger berg och klurar ut reptekniklösningar i omöjliga klättersituationer. Han brukar säga att när det verkligen gäller - när du står ensam på berget - då har du bara dig själv att lita på. Och då gäller det att du är stark mentalt och kan prestera hårt på egen hand. Men jag är mer öppen för att träna i grupp och rycks gärna med av andras energier. Jag blir starkare av att se andra kämpa. Jag tyckte det var superkul att träna med TNT. De var bussiga, proffsiga och ödmjuka. Inte alls läskiga!