Jag ser mig själv som en vardagsmotionär. Du känner kanske igen dig? Du cyklar till jobbet, tar ett pass på gymmet och joggar då och då. Det är kul när du ser resultat av träningen, du skaffar gärna barnvakt för att få till en kvällsrunda men det är ändå inte så att du väger lunchlådorna eller går upp halv fem på morgonen för att simma runt Brunnsviken.
Ända sedan jag var liten har jag hängt i stallet fem dagar i veckan eller på något sätt varit aktiv. Eller ja… Hyggligt aktiv. Det kan hända att det var ett par år i 20-årsåldern där den mesta aktiviten cirkulerade kring krogen. Men du vet. Jag är en aktiv person. Det har jag alltid varit.
Nu är jag 36 år, jag pluggar heltid, har en unge på höften men är fortfarande jäkligt sugen på att erövra världen. Och det är där Vattenfall World Triathlon Stockholm kommer in i bilden!
Diskbråck och kiss
För drygt två år....
Diskbråcken var värst. Det var faktiskt inte förrän min son var ett halvår gammal som jag började känna av smärtan. Min sjukgymnast sa att kroppen döljer skador och smärtor i samband med förlossningen men efter ett tag släpper kroppen försvaret. En kan ju tycka att kroppen är fantastisk på det viset, men personligen blev jag extremt ledsen över att inte kunna träna och ta i som jag ville.
När jag tog längre promenader eller joggade någon kilometer kändes smärtan som knivhugg i sätesmusklerna.
Min sjukgymnast konstaterade att jag hade lårmuskler som jag skulle kunna strypa en häst med, men obefintliga coremuskler. Men det kvittade så länge som höften inte orkade hålla ihop över- och underkroppen. Det gjorde att jag vobblade när jag rörde mig.
Medicinen var good old fashioned tantgympa framför TVn! Höftlyft, draken, kissande hunden, bordet (heter det verkligen så?) och så vidare.
Efter ett halvår började jag försiktigt att jogga igen. Första veckorna sprang jag rafflande 800 meter per dag. Sedan ökade jag sakta men säkert. Idag, två år senare, kutar jag uppemot 16 kilometer per runda.
Det här med kisseriet då?
Vi drar det snabbt, för att jag tycker det är skämmigt. Men det är så att när jag rider och ibland, men det är mer sällan, så kommer det även ett par droppar när jag springer.
Jag har märkt att det har blivit bättre sedan jag började cykelpendla. När du hojar drar du naturligt in naveln på ett sätt som är bra om du ska träna snippgympa. Dessutom tänker jag alltid, alltid på den ”atletiska hållningen” och det gör susen för oss som har fött ett och annat barn.
Vardagsmotionär
Cykling. Fram tills årskiftet cyklade jag till skolan på en gammal damcykel. Men nu har jag investerat i fin hybrid som jag kallar för Gula blixten. Det är en dansk, Avenue Airbase, med nio Shimanoväxlar och rullbroms. (Det är de orden jag har lärt mig att jag ska säga om någon frågar).
Det är så galet roligt att cykla med den! Jag svischar som en gul blixt genom Hagaparken på morgonen.
När jag är helt inkörd på nya hojen kommer jag att börja cykla lite längre för träningens skull. Framåt mars någonting får det bli 2-4 mil cykling för att runda av med löprunda direkt efter. Jag menar, det måste ju kännas att man lever!
Det ska vara kul att springa! Jag gör det för att få energi och självförtroende. Beroende på vilket humör jag är på så kan ett pleasure run vara en kvällrunda i trailen med pannlampa, en snabb femma eller 15 kilometer i mitt favoritspår – Ursvik Extreme.
Simning. Just nu är jag mitt i min första crawlkurs. Jösses, vad kul det är! Jag har till och med drömt att jag har bensparkat mig förbi Stockholm slott.
Förutom simlektion en gång i veckan tränar jag självständigt minst en gång i veckan. Min syster på Ekerö crawlar också och till sommaren planerar jag att cykla ut till henne, simma och sen cykla hem igen. Det blir bra söndagsutflykter!
Styrka. En gång i veckan styrketränar jag. Jag gör det för att hålla undan diskbråcken och för att stärka mig inom löpningen. Och kanske, kanske, kanske att jag gör det även för att kunna flexa absen på playan i sommar, ehe he.
I december gick jag en gruppträning då en kvinna hade på sig en Vattenfall World Triathlon Stockholm-t-shirt på sig. Jag frågade henne vad det var för något, och hon berättade om momenten i den Olympiska distansen.
Hey! Det lät inte helt omöjligt! Cykla kan jag ju. Och så springer jag som en tok. Simma, kan hända att jag inte kan… Men vad då! Vem har sagt att det ska vara lätt att erövra världen?
Målsättningar
Min polare Mia är en sån person som släcker ciggen på bryggan samtidigt som hon drar på sig våtdräkten, och hon simmade tre kilometer Vansbro på en timme. Hon har ett hårt jäkla pannben, men det har faktiskt jag med! (Plus att jag inte röker).
Det är vanskligt att säga en måltid för 1500 meter i dagsläget, men jag drar till med 35 minuter. Jag får kanske uppdatera den siffran senare i vår.
Eftersom jag har en ny cykel som jag vänjer in mig på och dessutom halkar jag runt i snön, så har jag inget tydligt kilometer-per-timme-mål. Men 20 kilometer per timme är det minsta jag kräver av mig själv. Men med rak rygg tycker jag att jag borde cykla fyra mil en bit under två timmar faktiskt.
Löpningen är min starkaste del. Mitt mål för säsongen är att springa hem milen under 50 minuter. Men eftersom det är det sista momentet i Vattenfall World Triathlon Stockholm så säger jag att mitt mål är under 60 minuter.
Mental träning
I all min träning jobbar jag med min inställning.
Det började för ett par år sedan när jag var rädd för att hoppträna med hästarna. Då började jag läsa böcker om mental träning. Sedan när jag skulle föda barn fick jag lära mig att försätta mig i djup koncentration och andas bort smärta.
När jag springer långa trailspår fokuserar jag alltid på upplevelsen, naturen, färgerna och ljuden, istället för på målet. Även när cykelvägarna är tunga och leriga brukar jag påminna mig själv om att lyfta in blicken på den vackra omgivningen. Det krävs rätt små medel för att underlätta tunga ben. Och jag förstår redan nu att fokus är superviktigt med simningen.
Jag vet att det kommer att bli råmaxat att köra triathlon inne i centrala Stockholm. Min stora utmaning blir att inte ryckas med i folkfesten och lägga energi på att göra segertecken och ge high five till publiken. Jag ska låta folkfesten ge mig energi men hålla fokus inåt och spara på elden så att jag håller hela vägen i mål.
Det kommer bli en kul resa, det här.